måndag 5 augusti 2013

Förvirrat?

Usch, vilken morgon :(. Fullkomligt uppstressad av hemtjänsten verkligen. Nu ska jag däremot pusta ut, även om allt inte fungerar som det ska riktigt ännu...! Det är en underbar dag, och bara för att de där gav mig ont i magen nu så tänker jag inte låta dem förstöra en hel fin sommardag. 

Jag som är så harmoooonisk :).

Och apropå att vara det ena eller det andra...eller det där med att själv ge sig en stämpel, dela in sig i fack. Det var otroligt viktigt för mig i mitt liv, förr. Jag hade den stora turen att verkligen få vara ett med familjen, jag, min mamma och min syster. Där fanns en urstyrka som har gett mig allt i livet. Däremot kunde jag inte vara med, och ta del av, identiteten av kompisgäng. Så någonstans längs vägen började jag ändå rota dessa ideal och anse att "Sån är jag". Rebell, framför allt. Jag sökte gärna ytterligheter....jag var punkare, hårdrockare, satanist i de yngre tonåren ;-D. Jag var fullast på festen (för det är sån jag är?), Jag var den som utkrävde hämnd (för jag är skorpion och vi är sådana och DET var viktigt för mig). Nej, det var inte så särskilt fina karaktärsdrag jag sökte mig till, men jag var hemskt arg också. Bland annat. Trots min älskade familj! Jag tyckte enbart om ytterligheter i hur man såg ut, det skulle sticka ut, vara skarpt, stå i kontrast. Och alla påståenden. Jag blir så arg så det blir svart och under den tiden vet inte jag vad som händer (vilket förvisso är sant), och det är bara så det är för det går i släkten. (Say what)?? Jag är född fattig och det är så mitt liv ser ut. I min familj finns det massor av hemska sjukdomar, de mesta går i arv, det är bara för mig att välja och vraka där. Jag är lillasyster.....ta hand om mig.? -Du vet, jag är ett gammalt mobboffer, det är därför jag reagerar så här. Det är bara så det är...!? -Jag är arbetare (stå upp och slå sig för bröstet)! Ja, det kan jag ju inte säga idag, utan nu blir det väl -Jag tillhör arbetarklassen!!! Och så det där förnärmade, Margareta Krok-högdragna -Vad menar du?! Tycker du att det ser ut som att JAG skulle lyssna på (nämn någon från idol eller rix fm)?!! -Tror du att jag skulle umgås med dem, som ser ut som några jävla "vi ränner på golfbanan-idioter med pappas pengar" ?! 

Osv osv i oändlighet. 

För några år sedan bestämde jag mig för att försöka få bort dessa mina egna påståenden och ingrodda åsikter och mallar. Fan så svårt det är!!! Dessutom känns det som man tappar bort sig själv, blir identitetslös. I alla fall kände/känner jag mig så. Ofta är det ett steg fram och två tillbaka. Och ofta går jag i min egna fälla, där jag tror jag är på rätt spår för att jag tänker på ett nytt sätt, men sedan inser att nähe, det ledde ju direkt till samma slutpunkt ändå. Och att sätta namn på något man ska vara....innerst inne skulle jag nog vilja bara vara helt avslappnad och säga -Ja, jag är häxa! Men med tanke på alla dessa ytterligheter jag påstått mig vara i hela mitt liv, så anser jag att det bara blir ännu en "extrem" (tror jag folk anser) sak man kallar sig för. För att sticka ut ur mängden, göra sig märkvärdig, försöka få uppmärksamhet. Eftersom jag tror, att ANDRA tror och tycker så om man kallar sig något dyligt.....så måste det ju betyda att JAG är den som tänker så?! Ah...jag vet inte. Hur som, så lever jag som en häxa och har, bortsett från 10 mycket förvirrade och alkoholstinna år, alltid levt så. Och jag kan faktiskt saker och ting, precis som jag tror alla kan egentligen, men jag bejkar det och har det med mig medvetet i min vardag. Men så försöker jag lite nonchalant påstå att -Jag är människa...thats it, jag behöver inte kalla mig för det ena eller det andra! ;) Fast jag nog gärna vill. (Varför är det så??) 

Men jag har faktiskt fått bort det där med att jag är född fattig och så ser resten av mitt liv ut. Jag har kanske inte kunnat klättra så otroligt högt på den stegen, men oj vilken bit jag avklarat ändå :-D Redan nu, och jag har tänkt leva länge jag! Utan resten av släktens olika sjukdomar! 

Och jag kunde fortsätta mycket mer men vissa håller på att kissa i pälsen här så bäst vi tar oss en prommis istället.

Håll till godo med Trollkatts tämligen förvirrade morgonfunderingar ;-) 

Inga kommentarer: