onsdag 17 juli 2013

Bladder

Igår var ingen rolig dag, överlag. Det bara kändes tungt och segt allting. När min sjukdom är igång så är det svårare att bara vara glad också. Nu menar jag inte att man måste vara glad jämt, vad vore det för liv, utan vågor? Nej, men jag är oftast himla glad faktiskt, så jag upplevde det som en stark kontrast helt enkelt. 

Men så tog Luv ut mig i skogen på kvällen :). Runt ändsjön gick vi, och där är sååå vackert, riktig sago/troll-skog. Tyvärr inte tillgängligt för alla eftersom man måste kunna promenera med sina ben en ganska lång bit, och det är såklart inte alla förunt. Under första halvan av den rundan så både kallsvettades och flåsade jag mig fram i snigelfart, och kände att detta var nog att ta i för mycket. Men efter dryga halvtimmen och med halva vägen kvar så blev jag mycket piggare så som alltid när jag är i naturen. Så resten av den kvällen kände jag mig nästan frisk igen :). Tänk vilka energier vi har omkring oss bara vi lämnar stadsgränsen lite. 

Jag har alltid haft lite problem med var jag befinner mig, förutom möjligtvis i tonåren....detta med att bo mitt i stan. Det känns onaturligt. Jag undra vad jag gör här, hur kommer jag härifrån? Jag känner mig inte som en del av samhället och vill inte vara det heller (hur många vill det idag egentligen?). Utan att försöka göra mig till något speciellt (jag härstammar från atlantis osv....) så är min KÄNSLA att jag står med ena tassen i sagans värld och har alltid gjort. Jag dras till något annat än det jag har för ögonen här i centrala stan. Skogen är hemma, naturen, öppna vidder likaså, och havet. En tystnad mellan ljuden. En puls under fötterna. 

Jag kan vara i ro en stund, för jag vet att jag inte alltid kommer bo här, på detta vis. 

Skog, natur = hemma.

Hur som, jag älskar att jag har så många underbara fina vänner omkring mig som kommer med vackra ord när jag är låg. Jag är mycket tacksam!

Idag...känns det bättre. Vilket är en himla tur för jag behöver det. Jag har dragit ihop ett möte för dagen som känns lite jobbigt. Det är ett bra möte, men det är inte alla som tycker det och jag känner mig som Hitler. Som vanligt. Ajja, bit ihop, genomför och försök få det att bli som man vill....som JAG vill, that is. Direkt efter är det stan som gäller, så jag hoppas vi alla landat på ungefär samma våglängd till dess. Och en poäng är att jag måste vara vaken och alert i en hel bunt med timmar idag...så jag får väl kicka sjögren åt sidan ett tag.

Ändå är det som sagt bättre idag, men jag tror inte jag gillar vädret längre. 

Önskar er dock en underbar Odens Dag, och jag har faktiskt blivit en jävel på att fixa hummus, så där är min lunch för dagen.

Puss ;-*     

Inga kommentarer: