torsdag 14 mars 2013

Is & eld


Nära nära. Att få sätta ned min nakna fot i skogens mjuka mylla. Samma själ idag som för 35 år sedan, och densamma 35 år framåt. Samma Kärlek, samma längtan, samma fysiska förnimmelser. Ett käril i ständig förändring, alltid uppfyllt av bestående ljus och bestående Kärlek

Densamme evige följeslagaren på plats, som alltid, fördold och retsam.

Halvt dold bakom trädens tjocka stammar men med en annan och alltför avslöjande energi. Något som bryter av mot allt det varma, växande, vårens energi, Moder Jords blomning. Du är froströk, iskall och stormfödd. 

Jag har försökt springa ifrån dig men du är för snabb, alltid hack i häl. Ibland så nära att jag kan höra dina andetag men aldrig tillräckligt nära för en beröring. Och vad skall du göra om du når mig? Skall du döda mig eller älska mig? 

Hur kan du skapa en så dov stämning, när luften omkring dig klirrar av iskristaller? Skapar du medvetet, eller är det bara din natur? Hur många varv kan du linda mitt hår runt din hand? 

Jag springer ljudlöst med mina bara fötter längs skogens stigar, dansar och försvinner i dimman, låter mitt skratt klinga över ängarna och kysser morgonens stilla vårregn. Låt mig gå upp i dimman, bli eterisk och lätt svävande, låt mig vara ifred i lättsam ljuv romantik medan tiden passerar.

Istället tynger du ned mig i mossen, får mig att kräla där tonerna är tunga och dova. Där dofterna vibrerar sakta och ljuden verkar finnas så långt borta, så utdragna och förvridna. Du låter mig inte fly, denna retsamma lek, när is leker med eld.    
 

Inga kommentarer: