onsdag 13 mars 2013

Alla tankar

Åter vid pennan.

Här har pågått sorgearbete i salarna då saknaden naturligtvis är stor efter älskade trollet Saga. Nu börjar det äntligen ljusna längs vägen och varje dag är lite lättare. Önskade nog att Moder Natur varit oss nådig så vi lättare kunnat gå långa skogspromenader med de små troll som ännu är med oss, men ännu har det varit mer än motigt för oss alla att bege sig på några längre färder i kyla och snöstorm.

Jag har funnit meddelanden här bland mina skriverier, från vem det än kan vara, men som fallit mellan ramarna och inte visat sig förens nu. Några av de finaste ord jag fått ligger nu ute och jag tackar ödmjukast för dem! 

Min skimrande kopparfärgade älskling sover ännu trots att Sunna idag skänker oss livskraft av guld och eld. Han har dock haft nattliga bestyr ute bland byborna, och hjälpt de gamla med sitt och varit en trygghet för de oroliga. Så sömnen är honom väl förunt.

Alltså var min kväll igår ensammen hur fyllda alla vrår än må vara av knytt och tussar här i salarna. Jag och trollen hade högläsning om magiska systrar, riktiga häxor minsann, vilka hade en hel del kärleksbestyr i sina liv. Ett mjukt rosa Kärleks-ljus brann hela kvällen för Saga och i en skål brann kyphi-rökelsen ända fram till morgonens första ljus

Så, det är dags att resa sig för mig igen. Känna glädje igen. Ruska av mig den förlamande sorgen och minnas att vi alla är av samma energi, Saga är inte förlorad men förändrad. Min skimrande röda ser det som är fördolt medan jag har mina örter och min spåkonst. Visst förnam han henne som hastigast igår, som en vindpust, ett varmt hjärtslag, en mjuk kyss mot kinden. Jag får inte binda henne med min sorg, skapa besvär eller bete mig som en upphakad dragdocka. Nej, låt gå, i Kärlek bara...denna naturliga cykel, jag vet så väl. 

Det är mycket nu. Jag har en längtan i min själ. Det är så mycket påhälsning om nätterna. Jag vill egentligen skriva om romantik, men inte om den som ÄR, den pågående med min skimrande röd. Jag kanske skriver så småningom om en romantik lika sann och verklig som den som är. Jag tror jag behöver det, sätta allt på pränt, för min bröst hotar att sprängas och mitt sinne splittras i miljarder skärvor av alla dessa känslor. Detta är min cykel, den som går i ett med Moder Jord. 

På återseende, och till alla er som faktiskt delar dessa rader med mig...jag önskar er en god Odens dag i Sunnas tecken, och må nu våren vara på intågande inte bara i våra hjärtan utan överallt bland det synliga och det ickesynliga. 

Ljus & Kärlek    

Inga kommentarer: