tisdag 26 februari 2013

Springer

Vilken underbar måne vi vandrade under inatt. Stor, kraftfull och gyllengul. Som det naturbarn jag är dras jag till henne oemotståndligt, jag hör hennes viskningar och jag låter mig tryggt vaggas till sömns av hennes vibrerande energier. Vackra Luna, systra mi, nattens drottning.

Inatt skall jag låta min kropp sjunka ned i de varma källorna, låta Ran vara med mig och skölja, rena, rensa yttre som inre. Frigöra känslofloder och tvätta mossan ur håret. 

Jag är duktig på att springa genom livet, alltid bort från något eller fram emot något. Ofta båda delarna samtidigt. Det är tur jag har starka ben och träffsäkra fötter ;). Nu springer jag mot våren, sommaren, en annan energi. Bort från stagnation, leda och mitt egna klankande på mig själv. Ibland är tyngden av den här kroppen ledsam och jag kan bli trött av att jag ska släpa på den i ett helt liv, men förvisso vet jag inte hur länge den ska vara vid liv. Jag orkar inte alltid hylla den, ofta är den så otroligt svårhyllad helt enkelt.

Dock, desto starkade band jag kan knyta emellan mina egna bara fötter och Moder Jords bara mark, desto starkare står jag och desto vackrare ter jag mig. När solens gyllende strålar får spela över min bara hud och ge den av sin glans och när regnet sköljer genom mitt hår och vinden torkar det, då är allt precis som det skall vara. Exakt så vackert, och så friskt som det är menat. När mina ögon reflekterar ljuset och är vackert bärnstensfärgade, när jag får simma bland öring och abborre, leka i vattenfallen, ropa från berget och springa som hjorten genom skogarna...då är allt helt, rätt och riktigt.

   

 

Inga kommentarer: