måndag 11 februari 2013

Inbäddad av snö

En murrig morgon med lågmälda viskningar och mjukt tassande mellan rummen. Ute vilar snön längs trädens grenar och allt är mjukt inbäddat och dämpat. 

Jag längtar mer än någonsin efter smältande solstrålar och Moderns vibrerande livskraft under mina nakna fötter. Åh, jag känner mig instängd vid det här laget! Instängd och spängfylld av tristess vissa dagar. I byn går livet sin gilla gång med människofolket och deras dagliga arbeten i den moderna tiden, deras lydiga vardagar och anpassade intressen. Jag valde aldrig att hamna där jag är idag, men aldrig har något varit mer underbart och mer levande heller, och jag vill aldrig någonsin återvända. Dock ingår tristessen även i livet här i våra vackra salar, och vi kan ju inte bjuda till fest alla veckans dagar. Dessutom saknas det inte sysslor här, men det mest glädjefyllda göromål kan ändå inte vara ett substitut för att vandra barfota över skogens varma och pulserande mark. Sitta på heden och se när solen går ned och låter allt bada i rosalila sken. Bada naken i månens sken i tjärnen, eller skölja huldrehåret i vattenfallet medan öringen leker kring benen. Vildkvinnan i mig vill springa vettlös och lycklig genom skogarna, skrika från toppen av berget och dyka från klipporna. Frihet. När Skade drar sig tillbaka. Bara några månader kvar nu. Kan det vara tre månader med meterhög snö kvar måntro, eller kommer hon vara nådig detta år?



  

Inga kommentarer: