fredag 24 augusti 2012

Grönska

 Det var en ljuvlig dag igår i trollskogens hjärta. Luften var varm men bar med sig den otvivelaktiga doften av höst och atmosfären dallrade inför den stundande förändringen så det sjöng i mitt bröst av evigheten. Tranorna kallade in varandra på den gyllengula heden och lyfte tillslut för att lämna oss för varmare klimat. 

Jag vandrade dit där trollsländorna föds, strax nedanför bäverdammen. Jag satte mig att vila alldeles bredvid vattnet och inom kort var jag omsvärmad av dessa kloka små väsen. 

Mitt älskade hem, långt bort från människobyn. Här är energin fylld av livskraft, här dallrar luften av spänd förväntan inför livets alla skiftningar. Det är så lätt att andas här, så lätt att stanna upp, så lätt att få fysiska förnimmelser av energierna. Som porlande vatten längs ryggraden, som tusen fjärilar i magen, som elektriska små kittlingar över huden. Inte bara mitt hem, utan mitt innersta väsen. 

Som gåva fick jag med mig en bunt veteax hem, som hänger på tork vid eldstaden och symboliserar detta årets skörd. 

När skymningen föll lät jag mig sjunka ned i de varma källorna och sköljde mitt långa trollhår noga, noga. Efteråt lade jag mig på en mjuk bädd av mossa i en sal som endast var upplyst av brinnande saltstenar vilka ger ifrån sig ett varmt gulorange sken och utsöndrar mineraler konstant. Där fick jag vila medan den vackre skänkte mina ömmande muskler en varm oljemassage som doftar underbart. Livet är gott, så gott.