onsdag 29 augusti 2012

Förpuppad

Tidig morgon i svala salar och med ruggigt höstväder utanför. Elden dansar på härden och sprakandet är det enda som hörs. Jag har samlat ihop mina skrivdon och krupit upp i sätet närmast elden, och med det väldoftande kaffet inom räckhåll så känns det som en njutningsfull morgon här i salarna, vilket väder det än må vara utanför.

Jag kanske behöver gå till marknaden idag, för att införskaffa det som saknas till fredagens bak. Eller inte, det kan vara bättre väder imorgon.

Idag känns det avlägset med barfotadans i skogen. Just nu lockar eld mer, stor som liten, stickade tröjor, rökelser och underhållande böcker. Stillhet framför rörelse. Ensamhet framför umgänge. Tystnad framför tal. 

Murriga färger lockar mer, lågmäld dov musik, skuggor och viskningar. Alla dessa förändringar sjunger i mitt bröst och jag sveps med så helhjärtat. Jag tror det ligger i min skorpionsjäl att älska förändringen i sig. Hösten upplevs som en trummas slag, vilken ökar i takt stadigt och rytmiskt. Jag hör den inom mig, och utanför. Den fortgår fram till Samhain då den når sin kulmen, för att sedan tystna och lämna enbart ro och stillhet efter sig. Det är så påtagligt, så fysiskt, jag kan nästan sträcka ut handen och ta på trumslagen. Det är nog sådant som visar oss hur nära förbundna vi är med naturen, och enligt mig, visar hur det ska vara...en bråkdel av det...en bråkdel av allt vi egentligen kan och ska vara, kan och borde känna och uppleva.

 

Inga kommentarer: